BLOGG: Italienska jultraditioner

10.12.2019 kl. 08:56

La befana vien di notte                  Befana kommer på natten,

con le scarpe tutte rotte,                             med söndriga skor,

il vestito alla romana,                    romerska kläder,

viva viva la Befana!                        Hurra hurra till Befana!

Denna ramsa är bekant från min barndom. Den upprepas varje år den 6.1 då man i Italien firar att Befana kommer och besöker barnen. Det är alltså den italienska trettondagen. Befana är en gammal kvinna, med en stor hårig finne på näsan, kraksande röst, mörk kjol, söndriga skor och en kasse godis på ryggen. Hon liknar den nordiska traditionen med påskhäxor men är lite som julgubben också då hon hämtar något till de minsta. Då jag var barn, hämtade hon endast sötsaker: till de snälla barnen hämtade hon godis medan till de mindre lydiga kunde hon hämta kol (ibland gjord av socker men barnen förstod vinken). Idag hämtar hon också lite gåvor, oftast resultatet av julrean. På trettondagen avslutas juletiden och man förde den plastgjorda granen tillbaka på vinden, julbollarna sattes i lådor och krubban fördes bort.

Krubban är en viktig del av den katolska traditionen som även de som är mindre religiösa har på julen. Den består oftast av mossa på botten och små figurer i plast eller keramik ovanpå. Det är viktigt att det finns en grottaktig plats i krubban. Där ligger baby-Jesus med åsnan och kon som blåser på honom och håller honom varm. Maria och Josef på vardera sida och en ängel ovanför.

De tre vise männen får i princip visas upp bara just den 6.1 så personligen sätter jag  dem på plats i andra ändan av grottan och låtsas att de har en lång väg att gå, hela 50 cm hos oss! Och får skall de finnas överallt och de som sköter fåren och har något musikinstrument. Sedan slänger man lite vetemjöl ovanpå och låtsas att det är snö (man kan göra snön glutenfri med exempelvis potatismjöl).

I alla italienska kyrkor hittar du en mer eller mindre invecklad julkrubba, vissa har stora utställningar med rinnande vatten och figurer som rör på sig, lampor som släcks och tänds och julmusik. Sedan finns det tävlingar där man kan skicka in ett foto på sin krubba och så kan folk rösta, lite som med pepparkakshuset hos oss.

Julaftonen är en väntedag, då firar man inte jul, man väntar på att julen skall börja. Det bästa är att man på natten intill juldagen går till kyrkan på högmässan för att välkomna den nyfödda och klockorna slår festligt. Efter det fortsätter man till någon by där julkrubban har en hel annan betydelse: hela byn är en julkrubba, i olika hus och området finns det utklädda människor som spelar olika figurer man tror sig ha funnits då, för över 2000 år sedan i Palestina. Det finns romerska vakter, får och hönor, bagare och smeder. En fantastisk upplevelse!

Och den 6:e januari kommer snart, det som för mig betyder barnens dag i kyrkan och i all sin hast börjar skolan igen.


Paola Fraboni
Regional ordkonstlärare i Åboland
Sydkustens ordkonstskola



 

Iréne Poutanen